Kort svar
Igelkottar äter insekter, daggmaskar och sniglar. Det är igelkottens naturliga föda och det den söker varje natt i gräset och lövförnan. Igelkott äter gärna allt kryp som rör sig – den är en opportunistisk allätare som anpassar sig till tillgången – men djurbaserad föda dominerar alltid kosten.
Igelkotten är ett av världens äldsta däggdjur, rödlistade i Sverige, och en art i minskning. Att förstå igelkottens naturliga föda – och vad som är farligt för igelkotten – är grundläggande om du vill hjälpa dem.
Att ge igelkottar mjölk är en utbredd missuppfattning. Det är direkt farligt för igelkotten och kan orsaka diarré och uttorkning. Mer om det nedan.
Igelkottens naturliga föda
Igelkotten (Erinaceus europaeus) är ett av världens äldsta däggdjur. Arten kan vara upp till 65 miljoner år gammal – eller åtminstone 30 miljoner år – och är ett av de äldsta däggdjuren som lever kvar i Sverige i dag. Igelkottens föda har inte förändrats nämnvärt sedan dess. Den är ett vilddjur anpassat för att äta det som kryper och gräver i jord och lövhögar.
Igelkottens naturliga föda består framför allt av:
- Insekter – skalbaggar, tvestjärtar och fjärilslarver utgör grunden
- Daggmaskar – en energirik favorit
- Sniglar – inklusive de invasiva mördarsniglar som trädgårdsodlare hatar
- Tusenfotingar och myriapoder
- Fågelägg (sällan, men förekommer)
- Fallfrukt och svamp på hösten, för att bygga upp fettreserverna
Igelkotten är nattaktiv och har bra hörsel och lukt som kan fånga upp högfrekventa ljud från insekter under markytan. Den rör sig natten lång och kan vandra flera kilometer i sökandet efter föda. Under en enda sommar kan en välmående igelkott äta tusentals sniglar.
Igelkotten äter insekter och daggmaskar som sin primära proteinkälla. Insekter och sniglar är de livsmedel den spenderar mest tid på att leta upp. Som opportunistisk ätare anpassar igelkotten sin fri kost efter tillgång – om sniglar är ovanligt få riktar den in sig på daggmaskar eller skalbaggar istället. Den äter daggmaskar lika gärna som sniglar, och väljer alltid det kryp som är lättast att hitta.
Vad man kan ge igelkottar – rätt stödmatning
Igelkottar är vilddjur och klarar sig alldeles utmärkt utan mänsklig hjälp under normala förhållanden. Men om du vill stödmata en igelkott i trädgården – särskilt under stödmatning på hösten när den behöver bygga upp fettreserver inför dvalan – finns det bra alternativ.
Det bästa är kattmat med hög proteinhalt, antingen torrfoder eller blötfoder. Proteinet liknar den naturliga födan tillräckligt. En deciliter torrfoder per kväll räcker för en vuxen igelkott.
Du kan också ge:
- Kokt fisk eller kött utan salt och kryddor
- Kyckling eller nöt i bitar (inte saltat mat)
- Köpt specialmat för igelkottar (finns på djuraffärer)
Sätt alltid ut en skål med friskt vatten bredvid maten. Det är lika viktigt som födan. Hålla vatten tillgängligt är särskilt viktigt under torra somrar och tidiga höstar.
Cecilia Ockedal, viltrehabiliterare och specialist på igelkottar, betonar att man inte ska ge dem för mycket. En deciliter räcker. Att mata för frikostigt riskerar att göra igelkotten beroende av en enda matplats och kan störa dess naturliga beteende.
Det du absolut inte ska ge igelkottar
Att ge igelkottar mat som är farligt för igelkotten är tyvärr vanligt – särskilt mjölk. Igelkottar är mjölkintolerantanter (laktosintolerantanter) och mjölk ger dem diarré och magproblem. Att inte ge mjölk är den absolut viktigaste regeln. Igelkotten är rödlistad i Sverige just för att den är känslig – och felaktig mat kan i värsta fall bidra till att en svag individ inte överlever. Här är de viktigaste ämnen att undvika och varför de är farliga:
| Livsmedel | Varför det är farligt |
|---|---|
| Mjölk och ost | Igelkottar är laktosintolerantanter. Mjölk ger diarré och uttorkning |
| Saltad mat | Salt skadar njurarna och den känsliga magen |
| Nötter och ris | Svårsmälta, fel näringsprofil |
| Potatis | Näringslöst för igelkotten, kan innehålla solanin |
| Bröd | Uppsvällt i magen, saknar de proteiner igelkotten behöver |
| Druvor och russin | Toxiska för många smådjur |
| Flingor och mejeriprodukter | Saknar rätt proteinbalans, ger magproblem |
Att inte ge igelkottar mjölk är den viktigaste regeln. Missuppfattningen om att igelkottar skulle gilla mjölk härrör troligen från att djur ibland dricker mjölk om det bjuds – men igelkottens magsystem är inte konstruerat för det.
Igelkotten är ett nyttodjur i trädgården
Igelkotten är ett av trädgårdens viktigaste nyttodjur. Igelkott nyttodjur är ingen överdrift: en igelkott i trädgården äter sniglar, skalbaggar och larver som annars förstör odlingar. Den är gratis, kemikaliefri och jobbar nätterna.
Igelkottens kostvanor gör att den är naturligt intresserad av trädgårdar med kompost, lövhögar och oregelbundna rabatter. Sådana miljöer hyser massor av insekter, daggmaskar och sniglar – det vill säga exakt igelkottens favoriter.
Saker du kan göra för att locka igelkottar:
- Lämna lövhögar under buskar och i skyddade vrår
- Ha en öppen kompost – kompost är ett smörgåsbord för igelkotten
- Skapa vilda hörn i trädgården där insekter kan frodas
- Sätt ut vatten i låga skålar
- Undvik bekämpningsmedel – de dödar igelkottens naturliga föda
- Stäng av robotgräsklipparen nattetid
Robotgräsklippare farlig för igelkottar – det är ett faktum som många trädgårdsägare inte känner till. Robotgräsklippare är aktiva nattetid, precis när igelkotten är ute och letar föda. En robot som möter en igelkott som rullar ihop sig kan ge livshotande skador. En igelkott på vintern gömmer sig under lövhögar eller i komposthögar – men på sommaren och hösten är den aktiv ute i trädgården. Igelkott på vintern behöver ostördhet, igelkott på sommaren behöver säkra trädgårdar.
Igelkotten är hotad i Sverige
Det finns uppskattningsvis 30 000 igelkottar i Sverige (Artdatabanken 2025). Arten är igelkotten är hotad och klassad som sårbar (VU) på den svenska rödlistan. Den är fridlyst, vilket innebär att det är förbjudet att fånga, skada eller döda den.
Igelkotten är hotad i Sverige och igelkott i Sverige klassas som sårbar (VU). Det jordbruk som dominerar det svenska landskapet hotar igelkotten på flera sätt: jordbruk hotar igelkotten när det förstör insekternas livsmiljöer och eliminerar de lövhögar och buskhörn som igelkotten behöver. Arten förlorar sin naturliga miljö i takt med att landskapet förändras. Igelkotten förlorar sin naturliga miljö i allt snabbare takt.
Hotbilderna är tydliga:
- Storskaligt jordbruk som minskar insekts- och daggmaskpopulationer
- Bekämpningsmedel som direkt eller indirekt slår ut igelkottens föda
- Trafikdöd – igelkottar rör sig långa sträckor och skyddar sig mot rovdjur genom att rulla ihop sig – en strategi som fungerar mot räv men inte mot bilar
- Robotgräsklippare som är aktiva nattetid
Igelkotten rullar ihop sig instinktivt när den känner sig hotad. Det skyddar mot naturliga rovdjur, men inte mot moderna hot. Igelkottens taggar – upp till 7 500 stycken, och igelkotten kan ha ännu fler taggar vid fullvuxen ålder – är dess viktigaste skydd mot rovdjur, men hjälper inte mot trafikdöd. Igelkotten är rödlistad och arten är en art i minskning som behöver aktivt skydd.
Dvalan – och det kritiska höstätandet
Igelkotten går i dvala i oktober och vaknar igen i mars–april. Under dvalan sjunker kroppstemperaturen till några plusgrader och hjärtat slår bara några gånger per minut. Igelkotten vaknar på våren när temperaturen passerar ungefär 15 grader.
Bo under lövhög eller i en komposthög är typiska dvaloplatser – bo under lövhög är den allra vanligaste. Igelkotten litar på att boet är tätt, fuktigt isolerande och skyddar mot rovdjur. Igelkotten dvalar på vintern, och igelkott dvalar på vintern under lövhögar eller i komposthögar – ofta samma plats år efter år. Dvalan varar från oktober till mars–april.
För att överleva dvalan behöver igelkotten tillräckliga fettreserver. En igelkott som väger under 500 gram inför hösten riskerar att inte överleva. Stödmatning på hösten hjälper – men det måste vara rätt mat. Kattmat med hög proteinhalt och naturliga insekter gör nytta. Saltad mat, mjölk och nötter gör det tvärtom.
Om du hittar en igelkott som är ovanligt aktiv i november eller december och verkar mager, är det troligen en igelkott i nöd. Kontakta en viltrehabiliterare.
Igelkottens luktsinne och jaktbeteende
Igelkottens luktsinne, smaksinne och hörsel är dess viktigaste jaktverktyg. Hörsel och lukt dominerar, men smaksinnet hjälper igelkotten att avgöra om ett kryp är ätbart eller giftigt. Syn är däremot dålig – igelkotten ser inte skarpt och navigerar nästan uteslutande på doft och ljud. Hörsel och lukt tillsammans ger den möjligheten att hitta daggmaskar under jord och insekter under bark.
Igelkotten är aktiv från gryning till skymning och tillbringar nätterna med att undersöka lövförna, under stenar och längs trädgårdskanter. Den är inte snabb – den vandrar metodiskt och systematiskt.
Igelkottens kostvanor är anpassade till ett nordeuropeiskt klimat med tydliga årstider. Sommaren ägnas åt att äta och para sig. Hösten domineras av intensivt ätande för att bygga upp fettreserven. Vintern tillbringas i dvala. Och våren börjar med att leta sig ut ur boet på jakt efter de första daggmaskarna.
Igelkotten är ett gammalt, fascinerande och sårbart däggdjur. Ge den rätt föda om du vill hjälpa: insekter, daggmaskar, sniglar och torrfoder till katt med hög proteinhalt. Aldrig mjölk, aldrig nötter och ris, aldrig saltad mat. Och stäng av robotgräsklipparen på natten.
