Kort svar
Vi firar midsommar för att flera olika traditioner har vävts samman till en gemensam högtid. Grunden är den kristna kyrkohögtiden till minne av Johannes Döparen den 24 juni, som kom till Sverige i samband med kristnandet, troligen via Tyskland. Dagen låg dessutom nära sommarsolståndet, den tid på året då ljuset är som starkast, vilket gav den en äldre symbolisk tyngd som kyrkan senare byggde vidare på. Det firande med dans kring en lövad stång som vi förknippar med midsommar i dag är däremot betydligt yngre och formades först under 1800-talet.
Varför firar vi midsommar egentligen? Kopplingen till Johannes Döparen
Den kristna kyrkan började uppmärksamma Johannes Döparens dag redan under 300-talet, ett halvår efter Jesu födelse enligt Lukasevangeliet. Johannes Döparen ansågs viktig eftersom han enligt Bibeln uppmanade människor att omvända sig och döpte dem som ville göra bot för sina synder, och hans dag blev en av kyrkoårets högtider. I Sverige var Johannes Döparens dag den ursprungliga midsommardagen från senast 1400-talet och en bra bit in i den protestantiska tiden efter reformationen.
Enligt Nordiska museets intendent Jonas Engman kom midsommarfirandet till Sverige via Tyskland, sannolikt i samband med att landet kristnades. Kopplingen till Johannes Döparen syns tydligast i Danmark och Norge, där dagen fortfarande kallas Sankt Hans dag efter helgonets namn. I Sverige har den religiösa innebörden med tiden lösts upp helt, och midsommar firas i dag som en rent världslig sommarhögtid utan koppling till kyrkan.
Sommaren, solståndet och den osäkra förkristna kopplingen
Många förknippar midsommar med sommarsolståndet, den tid när solen står som högst på himlen och dagarna är som längst. Det är en rimlig tanke, eftersom Johannes Döparens dag råkar infalla nära solståndet, men källäget är osäkrare än man kan tro. Det finns hällristningar i Sverige som visar på förhistoriska ritualer kring soldyrkan, men forskningen kan inte med säkerhet koppla dessa specifikt till just sommarsolståndet eller till ett fast årligt firande. Att någon form av fest kring midsommartid ägt rum långt innan kristendomen är troligt, men det saknas tillförlitliga skriftliga källor som bekräftar det.
Majstången: från växtlighetssymbol till midsommarstång
Den lövade stång som i dag kallas midsommarstång, ibland majstång, kom troligen till Sverige via Tyskland och fick i bondesamhället en tydlig symbolisk funktion: den skulle uttrycka hopp om god sådd och växtlighet inför sommaren. De äldsta kända beläggen för stången som en etablerad symbol finns från 1600-talet, bland annat avbildad i Erik Dahlbergs verk Suecia Antiqua. Ursprungligen var det en enkel lövad stång, ibland med ringar runt stammen, snarare än den korsformade stång med två sidoringar som är vanlig i dag.
Från kyrkohögtid till folkfest: midsommarafton blir en modern helg på 1800-talet
Det sätt att fira midsommar som svenskar känner igen i dag, med dans kring en korsformad, lövad stång, är förvånansvärt modernt och etablerades ungefär från mitten av 1800-talet. Då lanserade dåtidens medelklass ett firande där dansen kring stången stod i centrum, medan tidigare generationers midsommarfirande sett annorlunda ut och troligen innehållit mindre dans. Även datumet har ändrats: fram till 1952 var midsommarafton fast till den 23 juni, men sedan 1953 firas den i stället alltid en fredag mellan den 19 och 25 juni, för att garantera en ledig helg.
Magi, blommor och midsommarnattens folktro
I det äldre bondesamhället ansågs midsommarnatten, en av årets ljusaste och kortaste, vara en tid då övernaturliga krafter var extra aktiva. Enligt folktron gick det att få en glimt av framtiden genom olika spådomsritualer just den natten. En sed som lever kvar i dag är att lägga sju sorters blommor under huvudkudden för att drömma om sin framtida kärlek. Den lekfulla magin kring midsommarnatten har på så sätt överlevt som en rolig tradition långt efter att den allvarliga tron på övernaturliga väsen försvunnit.
Midsommarmaten och små grodorna
Ett smörgåsbord med sill, färskpotatis med gräddfil och gräslök, samt jordgubbar med grädde till efterrätt hör i dag lika mycket till midsommar som stången och dansen. Måltiden dukas ofta fram tillsammans med snapsglas och sånghäften, och både smörgåsbordet och snapsvisorna finns med på Sveriges förteckning över immateriellt kulturarv. Kring stången dansas dessutom traditionella lekar som “Små grodorna”, där deltagarna hoppar och härmar grodor, en lekfull tradition vars exakta ursprung är svårt att belägga men som blivit en självklar del av det svenska midsommarfirandet för både barn och vuxna.
Midsommar i andra länder
Sverige är långt ifrån ensamt om att fira kring den här tiden på året. I Danmark och Norge kallas motsvarande högtid Sankt Hans, med tydligare kvarvarande koppling till Johannes Döparen och ofta med brasor på kvällen. I Finland firas juhannus på liknande sätt som i Sverige. Firandet följde också med när svenskar utvandrade: i delstaten Minnesota i USA har svenskättade samhällen firat midsommar sedan tidigt 1900-tal, och senare generationers svenskar bosatta på Mallorca har tagit med sig sina midsommartraditioner till Spanien. Precis som med lucia, en annan svensk högtid där en kristen helgondag har smält samman med äldre folktro, har midsommar med tiden vuxit till en tradition som känns urgammal och given, även om många av dagens detaljer faktiskt är relativt sentida påfund. Samma mönster syns i firandet av valborg, där en helgondag likaså har vävts samman med en äldre sed, i det fallet eldar kring vårens ankomst.
