Kort svar
Judendomen är en monoteistisk, abrahamitisk religion med rötter hos stamfadern Abraham och lagen som Mose enligt traditionen fick vid berget Sinai. Den bygger på tron på en enda Gud, Toran som central helig skrift och en muntlig tradition som senare samlades i Talmud. I dag finns omkring 15 miljoner judar i världen, de flesta i Israel och USA, och judendomen räknas som en av de äldsta religionerna som fortfarande praktiseras.
I Sverige är judendomen dessutom en av fem erkända nationella minoriteter, med jiddisch som skyddat minoritetsspråk och judiska församlingar som funnits sedan 1770-talet.
Vad är judendomen som religion och sätt att leva?
Judendomen är en monoteistisk religion, vilket betyder att den judiska tron utgår från en enda Gud snarare än flera gudar. Religionen räknas som den äldsta av de tre stora abrahamitiska religionerna, tillsammans med kristendomen och islam, eftersom alla tre har sina rötter i berättelsen om Abraham som Guds utvalda folks stamfader.
Kärnan i judendomen är inte enbart en trosbekännelse utan ett sätt att leva. Toran, med sina 613 bud, styr allt från bön och högtider till mat och vardagliga handlingar, men lika viktig är den etiska sidan: hur man behandlar sina medmänniskor, hjälper svaga och utsatta och tar ansvar för sitt samhälle. Att vara jude handlar därför både om religiös tro och om tillhörighet till det judiska folket, en kombination som skiljer judendomen från många andra religioner där tro och etnisk identitet inte hänger samman på samma sätt. Denna dubbla karaktär, både religion och folkgruppstillhörighet, gör att judisk tradition förs vidare lika mycket genom sedvänjor, mat och familjeritualer som genom formell trosutövning.
Judendomens historia i korthet: den judiska historien från Abraham till Mose
Enligt den judiska traditionen inleddes judendomen med Abraham, som ingick ett förbund med Gud och blev stamfader för det judiska folket. Hans efterkommande, enligt berättelsen, hamnade i slaveri i Egypten innan Mose ledde dem ut och tog emot lagen vid berget Sinai, en händelse som brukar räknas som judendomens grundläggande ögonblick.
Templet i Jerusalem stod i centrum för den judiska religionen under mer än tusen år, men förstördes första gången av babylonierna och en andra gång av romarna år 70 e.Kr. Förstörelsen ledde till den babyloniska fångenskapen och senare till en lång diaspora, då judar spreds över stora delar av världen. Under medeltiden levde judiska samhällen både under kristet och islamiskt styre, ibland i relativ trygghet och ibland under svår förföljelse. På samma sätt som islamiskt styre en gång präglade Spaniens religionshistoria under flera hundra år, formade skiftande maktförhållanden också villkoren för judiska samhällen i Europa och Mellanöstern.
Förföljelser har återkommit genom hela den judiska historien: korstågen, utvisningar från flera europeiska länder under medeltiden, pogromer i Östeuropa på 1800- och 1900-talen, och slutligen 1900-talets mörkaste kapitel, Förintelsen, då nazityskland mördade omkring 6 miljoner judar. Efter andra världskriget grundades staten Israel 1948, delvis som en reaktion på förföljelsen, och blev det första judiska landet på nästan två tusen år. I dag lever judar över hela världen sida vid sida med kristna, muslimer och andra trosriktningar, men den judiska diasporan och dess historia av förföljelse fortsätter att prägla mycket av hur judendomen praktiseras och förstås.
Heliga skrifter och judisk lag inom judendomen
Den centrala texten inom judendomen är Toran, de fem moseböckerna, som tillsammans med Profeterna och Skrifterna utgör Tanakh, den hebreiska bibeln. Utöver den skrivna lagen finns en omfattande muntlig tradition som med tiden samlades i Talmud, ett omfattande verk med kommentarer, diskussioner och tolkningar som fortfarande studeras av rabbiner och lärda inom judendomen.
Enligt traditionen innehåller Toran 613 bud, mitzvot, som reglerar allt från etik och rättvisa till bön, högtider och matregler. Skrifterna räknas som en av världens äldsta bevarade religiösa texttraditioner och har haft stort inflytande även på kristendomen och islam, som båda bygger vidare på berättelser och gestalter från den hebreiska bibeln.
Talmud är i praktiken lika viktig som Toran för hur judisk tradition tolkas och tillämpas i vardagen. Verket sammanställdes under flera hundra år av generationer av rabbiner som diskuterade, argumenterade och kommenterade lagens innebörd, och den formen av öppen tolkning och debatt är fortfarande central inom judisk studiekultur. Att studera Talmud tillsammans, ofta i par, är en tradition som lever kvar i religiösa skolor världen över.
Vem är jude, och vilka olika riktningar finns bland judar?
Traditionellt räknas den som jude vars mor är judisk, eller den som formellt konverterat till judendomen genom en erkänd process. Det gör judisk identitet till en blandning av religion, härkomst och kulturell tillhörighet, snarare än enbart en fråga om personlig tro.
Inom judendomen finns flera riktningar som skiljer sig i hur strikt Toran och den judiska lagen ska tolkas:
- Ortodoxa judar följer den judiska lagen strikt och bokstavligt
- Konservativ (masortisk) judendom kombinerar traditionell efterlevnad med viss anpassning till samtiden
- Reformjudendom lägger större vikt vid etik och personligt tolkningsutrymme än strikt regelefterlevnad
- Rekonstruktionistisk judendom ser judendomen mer som en levande civilisation än en fast trosbekännelse
Denna variation i tolkning skiljer sig från religioner utan en gemensam helig text att förhålla sig till. Shinto och buddhismen i Japan saknar till exempel motsvarande krav på en enda Gud eller en samlad lagtext, medan judendomens monoteism och skriftbundenhet ger en tydligare gemensam kärna trots de olika riktningarna.
Sabbaten, bön och synagogan
Sabbaten, shabbat, är judendomens vilodag och infaller varje vecka från fredag kväll till lördag kväll. Sabbaten inleds traditionellt med att ljus tänds i hemmet och en högtidlig måltid, och präglas därefter av vila från arbete och vardagssysslor.
Bön är en central del av judiskt vardagsliv, och många religiösa judar ber tre gånger om dagen. Bönen kan ske både i hemmet och i synagogan, den judiska samlingsplatsen för bön, studier och gemenskap. Synagogan leds av en rabbin, en andlig och lärd ledare som undervisar i Toran och den judiska lagen, men som till skillnad från en präst inte krävs för att en gudstjänst ska kunna hållas.
Utöver sabbaten firas flera årliga helgdagar enligt samma grundmönster: en högtidlig måltid, särskilda böner och ofta en paus från vardagligt arbete. Just kombinationen av en fast veckorytm och återkommande helgdagar gör att judisk tradition håller ihop familjer och samhällen även när medlemmarna bor utspridda över flera länder.
Judiska högtider och de tre pilgrimshögtiderna
Det judiska året följer en egen kalender och rymmer flera betydelsefulla högtider:
- Rosh hashana – judiskt nyår, inleder tio dagars eftertanke
- Jom kippur – försoningsdagen, judendomens mest högtidliga dag
- Pesach – påsk, till minne av uttåget ur Egypten
- Shavuot – veckohögtiden, till minne av att lagen gavs vid Sinai
- Sukkot – lövhyddohögtiden, en skördefest
- Chanukka – ljusfesten, firas i åtta dagar på vintern
Pesach, shavuot och sukkot kallas tillsammans de tre pilgrimshögtiderna, eftersom judar under tempeltiden vallfärdade till Jerusalem för att fira dem. Många av högtiderna knyter direkt an till berättelser i Toran, som uttåget ur Egypten som firas under pesach, medan andra, som chanukka, minns senare händelser i den judiska historien.
Symboler och matregler
Davidsstjärnan är judendomens mest kända symbol, medan menoran, den sjuarmade ljusstaken, har en lång historia som knyter an till templet i Jerusalem. Bland de religiösa sederna märks omskärelse av pojkar, som traditionellt utförs åtta dagar efter födseln som tecken på förbundet med Gud.
Andra vanliga symboler och föremål inom judendomen är mezuzan, en liten kapsel med ett handskrivet skriftställe som fästs på dörrposten i judiska hem, och kippan, den runda huvudbonaden som många judiska män bär som tecken på respekt inför Gud. Vid gudstjänst används ofta en tallit, en bönesjal med fransar i hörnen, ett plagg som omnämns direkt i Toran.
Kosher är samlingsnamnet för judendomens matregler. De innebär bland annat att fläskkött och skaldjur är förbjudna, att kött och mjölkprodukter hålls åtskilda, och att djur måste slaktas på ett specifikt sätt för att köttet ska räknas som tillåtet. Hur strikt reglerna följs skiljer sig mycket mellan olika riktningar och individer, men reglerna räknas fortfarande som en av de mest synliga delarna av judisk tradition i vardagen, både i hemmet och i butiker och restauranger som certifierar sin mat som kosher.
Judendomen i siffror: judiska församlingar globalt och i Sverige
Globalt uppskattas antalet judar till omkring 15 miljoner människor, med de största befolkningarna i Israel och USA. Det gör judendomen till en av världens mindre religioner sett till antal anhängare, trots dess långa historia och stora inflytande på andra trosriktningar.
I Sverige är judendomen en av fem erkända nationella minoriteter, tillsammans med bland annat samer och romer, och jiddisch är ett av landets officiella minoritetsspråk. Den judiska närvaron i Sverige går tillbaka till 1770-talet, då den första judiska församlingen bildades i Stockholm, och i dag finns judiska församlingar i flera svenska städer med synagogor, skolor och kulturverksamhet.
Precis som i många andra europeiska länder är den svenska judiska befolkningen förhållandevis liten, uppskattningsvis mellan 15 000 och 25 000 personer beroende på hur man räknar tillhörighet, men den har haft stort inflytande på svenskt kulturliv, akademi och näringsliv sedan 1700-talet. Att judendomen erkänts som nationell minoritet sedan år 2000 innebär bland annat rätt till modersmålsundervisning i jiddisch och särskilt skydd för judisk kultur och religionsutövning i lagstiftningen.
