Kort svar
Universum är ungefär 13,8 miljarder år gammalt. Åldern räknas från big bang – det ögonblick då universum började utvidgas från ett extremt tätt och hett tillstånd.
Vad var big bang?
Big bang är namnet på universums tidigaste kända skede. Det var inte en explosion i rymden, utan snarare att rymden själv började utvidgas från ett oerhört kompakt och hett tillstånd. Allt vi ser idag – galaxer, stjärnor, planeter – har sitt ursprung där.
Hur kan man mäta något så gammalt?
Forskare använder flera oberoende metoder, och styrkan ligger i att de pekar åt samma håll.
1. Universums utvidgning
På 1920-talet upptäcktes att avlägsna galaxer rör sig bort från oss, och att de längst bort rör sig snabbast. Universum utvidgas alltså. Genom att mäta hur snabbt – ett mått som kallas Hubblekonstanten – kan man räkna baklänges till när allt var samlat på ett ställe.
2. Den kosmiska bakgrundsstrålningen
Cirka 380 000 år efter big bang blev universum genomskinligt och släppte ut ett ljus som fortfarande finns kvar överallt: den kosmiska bakgrundsstrålningen. Satelliter som Planck har kartlagt detta urljus i detalj, och dess egenskaper ger en mycket precis uppskattning av universums ålder.
3. De äldsta stjärnorna
Som en kontroll studerar forskare också de allra äldsta stjärnorna. Inga sådana är äldre än universums beräknade ålder – vilket de inte heller borde vara om 13,8 miljarder år stämmer.
Varför “ungefär”?
Olika metoder ger värden som ligger nära varandra men inte exakt lika. Den lilla skillnaden är ett aktivt forskningsområde. Det ändrar dock inte helhetsbilden: universum är knappt 14 miljarder år gammalt – ofattbart mycket äldre än jorden, som “bara” är ungefär 4,5 miljarder år.
