Det heter örngott för att ordet ursprungligen betydde ungefär “det som tar emot öronen”. Förledet örn- är en gammal pluralform av öra, och efterledet -gott kommer troligen av ett fornsvenskt ord för att fånga upp, eller möjligen för behag. Ordet har alltså ingenting med örnar att göra, och inte heller med adjektivet god.
Örngott är ett av svenskans äldsta vardagsord. Enligt Svensk ordbok finns det belagt redan 1355, och i fornsvenskan stavades det bland annat örnagat, örnagaat, örnagad och örnegåt. Exakt hur efterledet ska tolkas är fortfarande omtvistat, men forskarna är överens om att ordet beskriver kudden utifrån det huvudet och öronen vilar mot.
Vad betyder örn- i örngott?
Den första delen är lätt att reda ut. Örn- är en gammal genitivform i plural av öra, alltså “öronens”. Samma form finns i isländskan, där eyrna är genitiv plural av eyra. Den germanska roten är dessutom släkt med latinets auris, som också betyder öra.
Ett örngott är med andra ord, bokstavligt talat, något som har med öronen att göra. Det blir begripligt när man vet att ordet länge betecknade själva kudden.
Vad betyder -gott? Tre teorier
Efterledet är svårare, och språkforskare har föreslagit flera förklaringar:
| Teori | Vad -gott ska ha betytt | Örngott blir då |
|---|---|---|
| Fånga upp | Avljudsform av ett verb släkt med gitta, “fånga upp, få tag i” (jämför engelskans get) | det som tar emot öronen |
| Omsorg eller behag | ”omsorg, vård” eller “behag”, kanske släkt med det föråldrade gätas, “finna behag i” | något som vårdar öronen, ett slags örongodis |
| Dörröppning | Släkt med isländskans gatt, “dörröppning” eller fals | fördjupningen där örat sjunker ned |
Den första tolkningen är den som Svensk ordbok och Wiktionary lyfter fram. Uppsalaprofessorn Adolf Noreen formulerade den, enligt Gösta Bergmans etymologiska ordbok Ord med historia, som att kuddens uppgift var att “fånga upp öronen”.
Den andra teorin har spridits av Språktidningen, som skriver att örngottet kan ha setts som något som vårdar öronen eller är angenämt för dem. Den tredje kommer från Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok och räknas som mindre trolig. Ingen av förklaringarna kan i dag bevisas helt.
Har örngott med god eller örnar att göra?
Nej, inget av det. Örnar är en vanlig skämtgissning (“godis för örnar”), men förledet har aldrig syftat på fågeln.
Kopplingen till god är mer intressant, eftersom den faktiskt har påverkat hur vi skriver ordet. I fornsvenskan blev långt a till å, precis som båt kommer av äldre bāter. Enligt den logiken borde det heta örngått, och den stavningen förekommer i äldre texter. Svenska Akademiens ordlista använde å-formen 1889 och avrådde samtidigt från stavningarna -godt och -gott. Normeringen misslyckades: talspråket hade redan kopplat ihop ordet med god, och örngott blev till slut den form som gäller.
Andra former som har använts genom åren är örnagått, örongott och örongått.
Från kudde till kuddfodral: hur ordet bytte betydelse
Ordet har inte bara bytt form utan också betydelse. Fram till mitten av 1800-talet syftade örngott på själva kudden man sov på. Tygfodralet som träddes över kudden hette då örngottsvar. Med tiden föll -var bort, och örngott kom att betyda överdraget i stället.
Ordets föregångare finns i medeltida skrifter från 1480 och i Karl XII:s bibel från 1703. Även kuddens plats i hemmet syns i språket: örngottshuva kallas den broderade eller mönstervävda kanten på örngottets kortsida, den del som syntes utåt rummet i en inbyggd allmogesäng.
Örngott, kuddvar eller dynvar?
I dag är ett örngott det avtagbara överdraget i tyg som man trär över kudden och tvättar tillsammans med lakan och påslakan. Kuddvar används ofta om det inre överdraget, som på prydnadskuddar ibland sitter fastsytt och inte är tänkt att tas av.
På finlandssvenska heter örngott dynvar, och många finlandssvenskar tycker att rikssvenskans ord är ännu konstigare än vi gör.
Fler ord med öronen i
Örngott är inte ensamt om att gömma en gammal form av öra. Flera andra svenska ord har samma förled.
Örfil, örnatasslan och örnastärta
Örfil har funnits i svenskan sedan 1600-talet och är en försvenskning av tyskans örfigen, som i sin tur kommer av lågtyska orvige. Den bokstavliga betydelsen var “öronfikon”, inte en fil över örat. På finlandssvenska kan örfil dessutom betyda kanelbulle.
Örnatasslan fanns kvar i Bibeln fram till 1917 och ersattes då med skvaller. I sydsvensk dialekt säger en del fortfarande örnastärta om tvestjärten, eftersom man förr trodde att djuret ville krypa in i hjärnan genom öronen.
Vad heter örngott på andra språk?
De flesta grannspråk har betydligt mer genomskinliga ord. På engelska heter det pillowcase, på tyska Kopfkissenbezug, på franska taie d’oreiller och på norska putevar.
Andra vardagsord vars ursprung har suddats ut
Örngott hör till de ord vi använder dagligen utan att höra vad de en gång betydde. Samma sak gäller prosit, som är latin för ungefär “må det vara till nytta”, och smeknamnet Hesa Fredrik, som myntades 1931 och i dag används av alla om varningssignalen VMA.
